Hur sjutton börjar man ta sig an hela den enorma antologin Svensk poesi?

Ett sätt kan vara att jobba med ”tumgreppspoesi”. Kärt barn har många namn, samma fenomen kallas också ”poesisampling” eller ”collagedikt”. Men har man nu en rejäl antologi till sitt förfogande känns ju tumgreppsnamnet ganska gjutet.

Att skapa tumgreppspoesi är ganska enkelt – och lite klurigt på samma gång. Vi jobbade två och två, och hade följande regler:
Med hjälp av att slå upp på måfå (ta tumgrepp) i antologin och bara peka på en diktrad (vers) samlar vi ihop sju rader (man turas om med att få fram versrad).
De sju raderna läggs i den ordning som blir bäst för att skapa en ny dikt.
Den nya dikten får en titel.
Författarnas namn (till de rader vi stulit/samplat/använt) läggs under dikten.

Roligt var det. Så många olika diktare som dök upp, och namn som hördes i klassrummet. 1600-tal blandas med 2000-tal. Många märkliga och fascinerande verser finns det, och de sammanlagda nya dikterna blev både vackra och roliga och konstiga. Läs själv – tre klassers samlade verk!