800 år gammal svenska – GÅR den ens att läsa? Jodå. Om man är lite oförfärad och gissar sig fram ibland, och framförallt använder öronen lika mycket som ögonen, kommer man långt. Språket är rätt likt fast det är helt olika. Så här skrev en av oss i sin lektionslogg: ”ballader och all annan typ av litteratur på medeltiden hade ett helt annat språk än vad vi har i Sverige idag. Det kanske låter samma om man läser högt, men det är verkligen inte samma stavning.”

Vi har 16 exemplar av Svensk poesi, så vi läser två och två (det är inte så dumt alls – då har man nån att både läsa med och prata med!). Uppgiften vi jobbade med finns på bilden:

ska%cc%88rmklipp-2016-09-24-20-46-54

När vi i klassen jämförde våra läsningar och Venndiagram såg vi att det finns mycket gemensamt i balladerna. De är mustiga historier där kärlek, svek och ond bråd död står i centrum. Starka känslor och snabbt till kniven!  Häftigare än vi kunde tro först… Fast det mesta av det blodiga äger rum mellan raderna förstås, så man får starta filmen i det egna huvudet.

”Herr Peder” dyker upp på flera ställen, och någon gjorde en rolig jämförelse med hjältefilmer med många uppföljare. Herr Peder var kanske en balladbranschens superman? Något motsvarande för kvinnor fanns förstås inte – utrymmet för kvinnor var oftast väldigt snävt. Någon konstaterade helt enkelt ”Det finns ju bara två alternativ – ägas eller räddas.” På kornet, eller hur?